Även spiralen provkörs med detta dundertågsett. Det är Danne som som finjusterar höjderna för att sedan tillverka en passbit.
Mylok med ovan nämnda koltåg. Kan ni räkna hur många axlar hela tåget har? Jag kan det inte! Avstånd från lok och vagn är drygt tre meter.
Även spiralen provkörs med detta dundertågsett. Det är Danne som som finjusterar höjderna för att sedan tillverka en passbit.
Två nya boosters från Roco inköpta.
Man bör ej kommentera meningen med livet…
Koltåg provar stigningen på första hälften av industrispåret Ceres-Guffe.
Nu börjar landskapet utvecklas, eller hur Egon?! Notera andra hälften av industrispåret Ceres-Guffe till nederst till höger.
Bengt har kämpat och kämpat och ääääntligen är rälsen färdiglagd på Hulabäck-Stenfors-plattan. En del Cola har gått åt…
Nu skall bara vändslingeautomatiken testas. Ett jobb för Förste Chefen för Elektricitetsverkets Järnvägskompani, alias Peter. Men…det funkade inte riktigt…
…så då får Peter ta på sig uppgiften att gå ner i de djupa brunnarna i underjorden och söka efter elfelet.
Sedan bör det fungera. Loket på bilden är ett disellok som ingår i en av Rocos digitalstartsatser.
Visst är det vemodigt när den icke fungerande vändslingeautomatiken plötsligt börjar fungera. Då strömmen kommer tillbaka och loket sakta börjar rulla upp för branten från Delta. Kan man ana en lite skvätt i Allans öga tro´?
Även det mest perfekt lagda spåret kan bli bättre, tycker Per-Erik. Så sant, så sant.
Antingen har växel utkämpat en strid och fått svärdet i hjärtat, eller så fixeras den bara eftersom den ej ännu har blivit tilldelad någon växelmotor. Sanningen ligger i betraktarens öga.
Peter…verkar upptagen med en av Pecos mindre älskvärda korsningsväxlar.
Trots att det byggs på för fullt på banan pågår förberedelser för vidare expansion i andra delar av byggnaden också. Jonte och Egon inspekterar, river och bygger upp väggar. Dock inte samma väggar, som tur är.
